Lusse lelle

Varför jag vill gråta när jag ser lucia, till och med på tv:

För att den som tvingas leva med att göra både gott och ont saknar oskulden. Den som alltid måste kämpa med sig själv saknar friden. Den som aldrig kan bestämma sig saknar klarheten. Och sången stiger fram, den är ren och klar och likadan som förra året, året innan det och nästa år, oavsett det att jag är som jag är och att det blir som det blir i evighet amen.

Och jag har humor o är inte bara pretto:

hihi

Midsommar.

Jag började som en oskuldsfull brud i broderat förkläde, gjorde krans av prästkragar, den vissnade. Gjorde en variation, den vissnade. Mat och fika och hög och sen låg på koffein och socker. Orkade inte ens med så mycket som ett litet engagerat åheeej för midsommarstången i Leksand, va ba tvärsemot. Vadå genuin dalamiljö, nationalism, tradition bullshit bullshit. Ja anti. Efteråt hängde vi med gamla högstadieklasskompisar och blandade fulla människor i en busskur i duggregnet, jag var nykter. Körde hem, mötte en älg på vägen. Kom hem och kände skakningar i marken, ännu oklart vad det var (som exploderade?). Midsommar dagtid var oskyldig och rastlös, nattetid svinig och förhäxad.

På nåt uteställe spelade dom Timoteij "Kom" när vi gick hem och jag hatade den som vanligt och tyckte den passade så bra. Som vill vara oskuldsfull och fin men är lömsk och kuslig. Som en rödögd tonåring som driver runt med ölburk och slokande blomsterkrans. Näää... himla midsommarnatt, godnatt