Vara här

Mest av allt känner jag mig som min egen vandrande vålnad i denna stad.. Kanske för att jag inte bryr mig om att sova nog på nätterna, kanske av andra anledningar. Jag flyttade ju faktiskt härifrån för två och ett halvt år sen och går nu runt på gatorna med tankar på annat håll. Träffar oftast ingen alls jag känner, men ibland nån som säger
- hej va gör duuuu här?

Stötte ihop med en av mina gymnasielärare vid O-hyllorna på biblioteket på lunchen, där jag satt och göttade ner mig i stora tankar om kulturen o samhället och ord med så härligt motstånd. Som jag brukar göra, måste jag väl erkänna, för att jag älskar just sånt.
Konversationen va knapp:
- Vad läser du? Bauman?
- Mm..
- Sociologi? Var pluggar du det?
- Ingenstans, på fritiden..
- Å vad glad jag blir, sa min lärare utan att låta glad alls, fast just därför trodde jag honom. Han brukade ju låta så (ja det va Ove)

Ja men de börjar som dra, norrrrut

Tillståndet

man har väl en blogg man vårdar typ som... typ som inte alls. Kan förutom skadedjurstillståndet (mus-tider) rapportera om bussläsningstillståndet, läser Pappan o havet, alltså Mumin, Tove Jansson som köptes på en i övrigt underkänd loppis i somras. Älskar den, såklart, lilla muminpappan som känner sig meningslös och tar med sig familjen på äventyr för att få ta hand om dem o få en verklig uppgift. just trying to make some sense in a gigantic strangeness, sjunger ja själv då, i en låt som bara 1 person fått höra ännu... men man kan ju ba inte citera sig själv... *sjunger med*... i alla fall. Tycker lilla muminpappans stora jakt på äventyr o meningsfullhet är så himla viktig och talande för "hela dagens samhälle" o allt som genomsyras av manlig auktoritet o äkthet, meningsfullhet osv osv osv osv, ser samband överallt men kan inte förklara, måste suga på't lite till. kanske läsa en b- o en c-kurs först, kanske master med. Fast hellre vill jag vara lilla my: "Hur bär hon sig åt, tänkte mumintrollet. Hon gör alltid vad hon har lust med och ingen opponerar sig. Hon bara gör det." Lilla my här regerade just en traderaauktion, bara gjorde de. Det var skor och är i och för sig alltid en chansning men tror det kan bli bra! Tack tack snick snack

hej alla som vanligt

Tjena. Jag var i Umeå och vände, släpade obegripligt mycket grejer hit och dit, stan var brandgul o jag var krampaktig bakom hyrbilsratten. Och lite lycklig, smet in på Pilgatan med hemresestressen i magen, pressade två koppar kaffe och en vinbärsruta och lovade att jag skulle gråta när jag åkte hem för jag skulle sakna det så mycket (Höll det inte, men så är man väl mest av allt en drama queen i tanken) Så då var man tillbaka där man kan dagarna utantill, jobbar alltid med och mot rutinen. Med den hela morgonen, arbetsdagen, hemvägen så det bara flyyter på och hjärnan är blank när jag kommer hem, knappt ens utmattad. Mot den för att skapa nån sorts mening med mitt liv på kvällarna. Tänkte liksom just gå upp och göra kaffe, mot all logik, just för att jag är sugen och inte för att vakna, aktivera, prestera som resten av dagen. Kanske till och med får svårt att somna ikväll OH MY! rebelliskt, jobbar mot rutinen för att få nåt som inte bara flyter mellan fingrarna. Sen blir det skräptv av alltihop och det är inte vidare avantgarde men man har visst inga ambitioner för tillfället vilket är skönt o lite spännande, om man är positiv alltså. Läser i alla fall fortfarande Fantomerna och vill citera i min blogg varje dag, tror alltid han skriver om MITT liv, börjar nästan bli skämmigt. Men i alla fall fint detta: "Inte heller trivdes han med att sitta och röka cigaretter och lyfta signerade papper från en hög till en annan, prata i telefonen och vara trevlig mot kunder och otrevlig mot leverantörer. Det var denna otrivsel som gjorde att han blev en fanatisk snickare. Han packade bilen full med ungar och mamma och drog till landet varenda fredag för att komma ut till snickarboden så fort som möjligt. Det var ett slags rekreation, precis som kolonitorparnas rabatter var snickeriet för pappa ett substitut för den dagliga gärning som aldrig blev gjord, utan blott såg ut att bli gjord."

Kulturintag

Var förresten och såg Djuråsskolans musik-nior framföra 1900-talets musikhistoria ikväll. En trevlig och gemytlig (använder jag sådana ord??) tillställning, och ett litet wake up call för nån som dagen innan haft föreläsning om "Rock och genus". Lite siffror: Tre män spelar instrument till föreställningen (en av dom min pappa! Hej du var duktig!) femton tjejer sjunger och dansar. En man berättar 1900-talets musikhistoria och en och annan historisk glimt, det är krig och Elvis och Beatles och datorn. En enda låt av en kvinnlig artist framförs (Cyndi Lauper - "Girls just wanna have fun" får tack och lov representera 80-talet), och så nämns ABBA då, i övrigt, män, män, män, män, män. Mannen som uppfann tetrapack får vara med men inte... ja vilken kvinna då? Mest tänker jag att det är så synd för utan att jag tänkte på det måste det varit samma sak när jag gick där, och dom där historierna har man ju hört hundra gånger, men aldrig på allvar undrat: och var är kvinnorna då??? Så himla nyttigt då att vi igår hade en föreläsning om den kvinnliga Elvis och andra superstars.

1900-talets kvinnor är nog mitt största intresse just nu och förutom kurslitteraturen (som i och för sig till stor del handlar om musik och kön) hade jag packat ner Albertetriologin, Yvonne Hirdmans bok om Alva Myrdal och senaste numret av Bang. Älskar ändå att ha teman i livet, att fördjupa mig. (Kanske egentligen är ett skämt att se "kvinnor" som ett intresse i sig, som ett eget tema, men låt gå för det. Vi har då inte haft det så lätt vi kvinnor!) Läste sista halvan i Bara Alberte på tåget hem och fick lov att grina lite när den var slut. Åh.
Godnatt.