Vara här

Mest av allt känner jag mig som min egen vandrande vålnad i denna stad.. Kanske för att jag inte bryr mig om att sova nog på nätterna, kanske av andra anledningar. Jag flyttade ju faktiskt härifrån för två och ett halvt år sen och går nu runt på gatorna med tankar på annat håll. Träffar oftast ingen alls jag känner, men ibland nån som säger
- hej va gör duuuu här?

Stötte ihop med en av mina gymnasielärare vid O-hyllorna på biblioteket på lunchen, där jag satt och göttade ner mig i stora tankar om kulturen o samhället och ord med så härligt motstånd. Som jag brukar göra, måste jag väl erkänna, för att jag älskar just sånt.
Konversationen va knapp:
- Vad läser du? Bauman?
- Mm..
- Sociologi? Var pluggar du det?
- Ingenstans, på fritiden..
- Å vad glad jag blir, sa min lärare utan att låta glad alls, fast just därför trodde jag honom. Han brukade ju låta så (ja det va Ove)

Ja men de börjar som dra, norrrrut