Always on my mind

Jag skulle kunna bli gammal här (geografiskt o mentalt här) om det inte var för att jag skulle undra var min ungdom tagit vägen. Det är en känsla som kommer o går, men för det mest är detta vad som gäller: Drömmer om att virka klart min filt, skaffa valp av pensionärshundrasen cav king charles spaniel och om att vara med i svt's vem vet mest. Helt seriöst. Men jag känner äntligen mig själv så bra att jag vet - för att nöja mig där måste jag nog först utesluta alla andra möjligheter, varför jag måste ägna ungdomen åt misstag innan jag vid 65 kan nöja mig och slå mig ner vid lugnet. Suck, livet, känner man lite teatraliskt. men egentligen flinar man o myser.
Nu förmiddagskaffe och betapet