Semmeldagen firades på dammigt femtiotalsfik på Teg. Semlan var medelmåttig men utflykten fin. Vi besökte Tegs kyrka som ligger brevid och pratade framför allt om arkitekturen, tände varsitt ljus, men jag kände att det var nog när vi upptäckte att
den stora "glorian" som hängde i taket inte alls var Guds välsignelse över församlingen och den vanliga människans helighet utan heter "Kristi törnekrona". Skam och skuld åt folket liksom.. Innan vi gick köpte vi vykort, som dom turister vi var.

Kom att tänka på en text jag läser (som överkurs hehe) till tentan - "Inför avmystifieringen av världen. Ungdom och kulturell modernisering" (1986). Tomas Ziehe skriver att vår tid genomsyras av "kontingens" (
wiki) som kommit ur: (själv)reflexivitet, görbarhet, individualisering - alltså typ, allt är möjligt bara du vill det, "go and get it"-attityd osv. Allt är möjligt/görbart, vilket leder till kontingens = allt skulle kunna vara sant och i förlängningen en upplösning av sant och falskt. Detta blir såklart lite problem och det var hit jag ville komma, ett sätt att tackla problemet är något han kallar ontologisering, ingen superbra idé egentligen men jag känner igen mig själv.
Ontologisering handlar om "ett sökande efter visshet. Man söker efter fast mark, ett korrektiv till kontingensen - och såtillvida kan man tala om att här uttrycker sig en strukturellt förmodern längtan. Här vill jag inordna försök till remystifiering, t ex nyreligiösa grupper och ett växande intresse för andlighet. Och de skiftande slagen av fundamentalism hör hit, sökandet efter helhet, äkthet, ursprunglighet."
Låter ju bra, men:
"Inte heller ontologiseringstendensen förmår skaka av sig möjlighetshorisonterna. Bakom all fasthet står det faktum att jag bestämt mig viljemässigt, att det finns många som redan har bestämt sig för något annat och att också mitt beslut löper risken att revideras. Den fasta marken är inte så fast som längtan till förmodernitet hade önskat; mitt val har en 'modern' kontext, jag är omgiven av alternativa möjligheter: det skulle också kunna vara annorlunda..."
Visst stämmer det! Och så gick det till när vi gick till kyrkan för att titta på arkitekturen.. Men alltså är inte en modern kyrka, eller kanske mer än andra denna funkis-kyrka, en självreflexiv kommentar till den postmoderna diskussionen "vad kan en kyrka vara" eller "hur får en kyrka se ut?"? Redan där i den distans man får genom att det man möter när man går till kyrkan är en byggnad som kommenterar sig själv, där finns "kontingensen" och omöjligheten till verklig övertygelse.
Blev det svårt? Är det nån som läst ända hit? Såå spännande tycker jag, men borde ägna mig åt tentan istället. Ha det fint.