Dagen efter

Du ska inte tro att jag kan va din mamma
Du får va min mamma så kan jag va nån annan

Profesora - Moderlighetens idé som jag nynnat på hela dagen. En strålande inledning på en låt tycker jag. I alla fall. Kvinnodagen satte griller i huvudet på mig, nåt av nervösa queeraktivister, mödomshinnemyter och öl på en måndag var det väl som lämnade sina spår och idag känner jag mig minst sagt omtumlad. Ser kanske en mening i t ex separatistisk feministfestival och kritik av heteronormer, som jag tidigare bara inte orkat med. Blir kanske "extrem" och känner att det kanske är fel att förminska kampen till nåt mysigt och trevligt och så kramas man efteråt, kanske måste det vara obekvämt. Eller egentligen kanske inte det heller, utan mer, på vilket sätt ska man nånsin kunna förstå sig själva som nåt annat än Man och Kvinna i en heterorelation, och vem är det egentligen EGENTLIGEN som vinner på en sån uppdelning.. Kanske blir jag manshatare. Kanske är jag bara lite bakis..

Låg och fyllepratade om detta med "min andre hälft" tills han inte orkade lyssna mer. Fick bara lov att tillägga: Vet du vad jag tänkte idag, när jag gick ensam genom skogen mellan mig och Ålidhem.. Man KAN ju bara inte bli överfallen på självaste kvinnodagen, det vore ju för ironiskt, så skulle tidningarna blåsa upp det till världens största grej och så...

Två bra skivor, fast mest den första: http://open.spotify.com/album/0KRR3PXLfJlIccrlgAllBh