Hej alla. Det är peace and lööv och man ba uppfylls av stämningen. Går runt i bullret och dånet och solen och smutsen och tänker på festivalen som ett postmodernt kalas, det enda som kan lugna en rastlös generation. Som mig! Trivs alltså bra.
Ville bara meddela mig om en personlig seger: Surkin 00.00-02.00, jag dansade ensam och nykter med händerna över huvudet. Kunde gått till Kent, ställt mig längst bak och grinat över min ensamhet, men nädå vilken himla dans det var. Försöker argumentera för att man ska gilla en fransk liten tanig (och såklart manlig) electroDJ, hittar bara ett: för att man älskar att dansa. Om man vill kan dansgolv vara revolutionerande fulla av så mycket oriktad kärlek, eller om man vill använda nåt jag börjat prata om på senare tid, så mycket oriktad energi. Fantastiskt extatiskt, så jag valde att inte skämmas i min ensamhet utan sökte stöd på dansgolvet. Tittade efter coola tjejer som dansade ensamma och fick stöd och pepp bara genom att se dom, tack tjejen med paljettväst, du är grym.
Danny Bolyes präktiga föreläsning i nyandlighet
7 timmar sedan
vill också dansa!
SvaraRadera...fegade ur
SvaraRadera