måndag 26 april 2010

Gråskala



Jag vet i alla fall en plats dit man kan gå efter några timmars intensivt slösurfande (platser man önskar man va på, människor man önskar man va eller åtminstone va kompis med, soffor i berlin man önskar man sov på, fester man önskar man gick på). Där kan man sitta och glo på bilarna som åker fram och tillbaka i tunneln under en, den bleka kvällssolen över Ume älv, broarna och stans siluett och bortom den, bergen. Se ett flygplan ta sig ner ur askmolnet. & genom motorbruset tänka, allt har väl sin nedrans tid.

2 kommentarer:

  1. bra låt. söt kategori. jag längtar till umeå när du skriver om det.

    SvaraRadera
  2. ja man får ju skapa sig sina egna romantiseringar när man behöver det.. bra telefonsamtal också, kom igång igen med tentan efter det! och hela skivan med pantha du prince finns på spotify, rekommenderas.

    SvaraRadera